Avel
Är det vad jag vill? Jag tar det så hårt när det inte går som det ska.
I morse vaknade jag av att telefonen ringde; det var Liz som sa att jag måste komma NU för det var komplikationer vid Ida's fölning.
I bilen ut dit snurrade tankarna o jag fick ställa in mig på det värsta.
Liz ringde igen o berättade att Distriktsveterinärerna från Flyinge var på väg ut, men att det just då så mörkt ut. Ida kastade sig på rygg flera ggr o "försvann" från dom flera ggr.
Liz ringde igen o berättade att Distriktsveterinärerna från Flyinge var på väg ut, men att det just då så mörkt ut. Ida kastade sig på rygg flera ggr o "försvann" från dom flera ggr.
Jag o Mattias kom ut strax före veterinären o då hade krystarbetet satt igång lite grann och hon var lite lugnare än vad hon varit innan.
Veterinären kom o kände; o fölet låg med rumpan först. Ida fick kramplösande o sen gjorde hon ett försök att vända det. Jag minns faktiskt inte om hon lyckades vända det eller om hon drog ut honom baklänges. Men ut kom han..
Då han inte gjorde så mkt som ett försök att andas fick han en spruta adrenalin rakt in i hjärtat sen hällde hon in något i munnen. Vi masserade hans hjärta jätte länge men det var lönlöst.
Ida fick ett jätte fint hingstföl; fux-skäck som skulle fått namnet "Myntha's Second Chance"..
Hade det inte varit för veterinärens insats hade jag förlorat även mitt lilla vackra sto.
Jag är så tacksam till henne, hon var underbar! Och till Liz och Frippe... De är guld värda. Även tacksam över min underbara sambo som körde mig ut.
Det hela var ren otur och veterinären såg ingen anledning till att det inte ska gå o ta föl på nytt. Hon berättade även att hästarna klarar en fölning till 99% själv men att de klarar inga komplikationer.
Vi har anmält Ida till ammajouren och hoppas att där finns ett föl för henne för just nu är hon väldigt ledsen o nedstämd.
Kommentarer
Trackback
