Sov gott min prins<3

Jag gör inget annat än o gråter, har nog gjort det de senaste 24 timmarna.. Jag blev tom akut ledsen i morse när jag vaknade för att ja tillåtit mig att ha en god natts sömn..

Idag har Challe fått somna in<3
Kändes som det enda rätta för honom, man måste tänka på djuret o inte på sig själv även om det gör så fruktansvärt ont att släppa taget.
Jag satt o bankade i soffan samtidigt som tårarna sprutade i morse o sa gång på gång "vem ger mig rätten att bestämma vem som ska leva, varför kan inte någon annan göra det åt mig"...
Den enda lättnad jag känner nu är att han inte har ont mer, att han kan galoppera vidare på de gröna ängarna tsm med alla andra där uppe.

...
Sofia o jag skulle rida mina pojkar igår, hon Challe o jag Alco..
Redan från grinden såg vi att Challe stod konstigt med benet, han ville inte o försökte inte ens sätta ner det utan stod o "doppade tån".. När vi försökte leda fram honom vinglade han bara åt sidorna.
Ringde ett par veterinärer men ingen ville komma ut; INGEN... Samtliga sa att det lät som akut hovböld o att han kunde stå med jodopaxomslag i boxen tills på måndag...
När vi fått in honom i boxen o han stått inne ett tag blev han genomsvettig o andades häftigt; ringde veterinär igen men ingen ville komma ut..
Ringde ist upp till Helsingborg som bad oss komma upp.
22.00 var vi framme.. veterinären började med att klämma på hoven för att se om det var en böld men det visade inget; hon satte sedan nervblockader strax ovanför hoven men då han fortf inte ville stötta började vi röntga nerifrån hoven o upp..
Han hade fått en fraktur som grenade sig som ett "y" på kotan; den gick högt upp o igenom själva leden.
En allvarlig fraktur sa dom; o då operation inte var aktuellt var den enda utvägen att gipsa o ha boxvila i 12 veckor.. Där skulle han stå fastkedjad så att han inte kunde vända sig, lägga sig etc.. Han skulle bara kunna äta mat i "krubbhöjd".
1 vecka skulle han stå där o 11 veckor hemma..

Lämnade kvar honom där över natten för att bestämma mig; det är ändå ett mkt stort beslut att ta, det värsta jag någonsin tagit..

När jag ringde veterinären på morgonen hade jag redan bestämt mig; han kan ju inte lämnas ensam 5 minuter utan o bli hysterisk.. Det hade inte varit rätt mot honom; han hade blivit helt förstörd.
Röntgenplåtarna hade de skickat vidare o nu var det andra besked.. Han skulle behövas gipsas i narkos o sedan stå där uppe i 3-4 veckor o sen resten här.
..där visste jag att jag/vi tagit rätt beslut.

Mattias o jag tog med oss Amanda o hennes mamma upp för o säger hejdå - skriva papper osv...
Där stod min fina prins - helt nerdrogad.

Det gör fruktansvärt ont o lär göra det ett bra tag fram över - men jag är övertygad om att jag fattade rätt bestlut, i efterhand sa även veterinären att det var den enda utvägen..
Chansen att han skulle blivit bra igen var inte ens 50%.

Sov gott min fina, nu har du inte ont längre<3

Tack alla som hjälpt o stöttat mig! Ni är guld värda<3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0