Separationsångest deluxe

Mår väldigt dåligt, känner mig nere o ffa ledsen.. Även om jag långt inne i magen känner att jag tagit rätt beslut. Jag skulle tagit det för längesedan dock.
Anledningen att jag skriver här är för att jag känner att det är lättast att samtliga får läsa det här så att det inte kommer i omvägar o med annan version osv.. Ungefär som att "de du inte vet om dig själv, det vet alla andra" och jag är så förbannat trött på skitsnack!!!

Jag har idag kört iväg med Armani till sin nya fodervärd..
Efter att ha haft någon medryttare sådär; som jag somvanligt inte kan lita på... Som ljuger o säger att "denne" varit o ridit o att det gått sååå bra.. När "denne" i själva verket inte alls varit här...
Det gör förbannat ont ända in i själen men det är varken rätt mot mig eller Armani; och jag kan inte lägga så mkt pengar varje månad på en häst jag knappt längre vågar rida.. Vad rider jag; knappt en gång i veckan... Tar den lätta utvägen o jobbar honom från marken.
Nu ska han bo ett tag hos Josefin som bor utan för Helsingborg; hon är 18 år och går sista året på Helsingborgs ridgymnasium.
Vi har skrivit kontraktet på 6 månader i sänder. Så sen är tanken att jag får tillbaka en tillriden häst som kommit längre i sin utbildning/utveckling o som jag därifrån kan börja träna regelbundet för tränare med, samt komma ut o tävla(:

Sådär, jobbigaste bomben släppt och det tyngsta beslutet i mitt liv tagit.. Och kom ihåg, han är INTE till salu, min finafina häst<3
Kommer åka o hälsa på honom regelbundet kan ni tro(:
Men det känns bra, Josefin är super go o duktig o stallet var hur mysigt som helst med(: Sen har hon mkt bättre träningsmöjligheter än mig då hon har 100 meter till närmsta ridhus.

Tja o en del undrar väl hur de gick med hästarna som en person gav till min mamma...
"Bibbi" ska få bo hos Sara, o "Tjalle" kommer flytta ut hit.
Har ju 4 boxar i mitt stall så när Armani kommer hem igen så får fodret stå någon annanstans:)

... usch, det känns jobbigt.

Kommentarer
Postat av: Elin, som brukar kika in på din blogg

Vad starkt och modigt gjort av dig! Det visar att du har ett stort hjärta som gör det som är bäst för BÅDE dig och hästen! Att våga erkänna sina svagheter och ta hjälp är en förutsättning för att utvecklas. Stort lycka till med dina fina pållar! :)

2010-11-23 @ 11:20:00
Postat av: Linda

Tack Elin, sånt värmer.. Och stärker:D

2010-11-25 @ 20:55:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0